EmmaDorothea

Längst där bak i nattvagnen, sitter jag och längtar hem. Min tro, mitt hopp har åkt på spö. Därute faller gula löv. Vadfan ska man med kärlek till? Det blir ju aldrig som man vill. Vadfan ska man med känslor till? Dom gör ju ändå som dom vill.  Jag viker ihop ditt avskedsbrev, nu vill jag ha dig ännu mer. Men du och han, ska börja om. Och du och jag, det var en gång. Du betyder allt för mig, men jag är ingenting för dig.  Kärlek är som nikotin, kärlek är som nikotin.  Åh. Jag önskar att du ljög, för det enda som är sant är det värsta av allt. Åh. Jag önskar att du ljög, för det enda som är sant är det värsta av allt.  Jag passar inte in nånstans, allting är så fult och falskt. Jag kunde varit stor och stark, nu är jag bara, inget alls. Vadfan ska man med kärlek till? Det blir ju aldrig som man vill. Vadfan ska man med känslor till? Dom gör ju ändå som dom vill.  Runt mig sitter folk och ler, det verkar som om alla vet. Att jag är lämnad ensam kvar, vid nästa hållplats går jag av. Du betyder allt för mig, men jag är ingenting för dig. Kärlek är som nikotin, kärlek är som nikotin.  Åh. Jag önskar att du ljög, för det enda som är sant är det värsta av allt. Åh. Jag önskar att du ljög, för det enda som är sant är det värsta av allt.