livet som ful
fulla killar i gäng är något jag inte tål riktigt.
dom blir så macho & "häftiga" & triggar varandra
till dumheter. just ett sånt gäng följde mig hem,
eller tja, dom gick på andra sidan gatan. var lite
orolig, ökade takten & pillade med telefonen för
att verka upptagen. väntade på att dom skulle
börja skrika på mig eller kommentera mig högljutt.
MEN, inte en busvissling, inte ett ord, inte änns en
blick! besvikelsen kommer krypande. samtidigt
som jag är lättad över att dom lät mig vara så kan
jag inte låta bli att bli besviken över den uteblivna
uppmärksamheten!
tur att jag har mitt på det torra, annars skulle jag
gå ensam på min väg mot pärleporten! haha.
välkommen till livet som ful!
Kommentarer
Trackback