att något så fruktansvärt fult kan vara så skönt




det är definitivt inte tischan man har på sig när man besöker mormor. den
passar egentligen inte in någonstanns förutom just hemma & knappt det.
jag hoppas (vet) att Ante köpte den med humor & att den inte var tänkt som
en söndagsmiddagstischa. nu har jag adopterat den ett tag iaf.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback