vidrigt är bara förnamnet


när jag nös förut fick jag blod i handen. mysigt! dessutom börjar
bedövningen släppa rejäl nu, dags för Ipren! jag grät lite när Ante åkte
till matchen förut, skönt att släppa på lite spänningar antar jag....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback